Den värsta tröttheten har släppt, synen är bättre och blicken är klarare. Jag ser fortfarande väldigt sliten ut men nu är jag på G. Jag behöver inte blunda längre när jag äter och tränar mm. Jag har ätit 15 000ie/dygn av vitamin D3 i flera veckor nu. Och den här veckan har energin kommit tillbaks. Kroppen o musklerna känns starka! Vitamin D3 är superbra för mina muskler! Men nu när jag är på rätt köl sänker jag till min "vinterdos" 10 000ie/dygn. Känns bra, jag vill inte äta för mycket i onödan! Eller, jag vet inte... Jag fortsätter nog med 15 000ie/dygn ett tag till, tills jag är med ordentligt.

9 veckors intensiv-armträningspass 3-4 ggr/de flesta dagar belönas äntligen med stora framsteg denna vecka. Plötsligt händer det ;D För 9veckor sedan hade jag 2kg hantlar, ökade successivt under 5 veckor till 2,5kg. Sedan ökade jag successivt till 3kg veckorna efter det. Långsamt, varligt och många intensivpass/dag verkade vara rätta träningen för den här veckan hände nånting. Jag kände mig väldigt mycket starkare, ökade till 4,5kg hantlar. (4,5kg hade jag i våras innan jag fick bakslag...)
Men kände att det är nog nu jag måste ta chansen och hänga på medvinden! Sagt och gjort, fick lite expert-råd av min kusin som kan det här med träning. Frågade lite hur en frisk människa klarar av att öka på vikt på hantlar mm. Vill understryka att jag gör det här på eget bevåg i och med att jag inte är frisk.
Men det känns så oerhört rätt nu! Armträningen går så lätt nu. Tricepsen "hackar" inte längre när jag gör rörelserna. Inget krångel alls längre =))) Bara flyt! Envishet belönas! Det är några nervtrådar som växt till sig :) de växer 1mm/dygn =)
Jag vill ha tillbaks mina arm-muskler så gott det går.

Nu är det dags att ta armträningen till en ny nivå!
Hantlarna fick vila igår ;)
Så idag var det dags för den nya armträningen! Kände direkt på morgonen att jag började ladda mentalt. Jag var dock extra stel imorse... Vet inte om det berodde på att jag bara cyklade, nackövningar och handträning igår...?
Iaf kom jag på mig själv att jag laddade mentalt, om och om och om igen inför dagens träning :)
Snacka om att gå in för det ;D Men det är väl så man måste göra för att komma framåt.
"I can do this! Yes I can!"

Så idag körde jag armträningen med 6,5kg 3x6. Kändes jättebra och tricepsen "hackade" ingenting =))))
Min tanke är att köra styrka varannan dag och intensivträningspass med låg vikt varannan dag. Vi får se hur det går :) Jag tror det blir bra!

Ont? Ja det har jag. Men jag tycker jag kan hantera smärtan bra, tänker mycket på andningen. Smärtan och stelheten blir värst när jag är still. Så "inte-vara-still"!
Soff-förbudet har jag hållt! Sitter på en köksstol eller Pilatesbollen, men försöker undvika att sitta/ligga.
Under tiden jag skrev det här så cyklade jag. Känner mig genast mjukare och behaglig i kroppen. I love my bike :)

Mr #Cervikal #Spinal #Stenos är grym!! Men jag känner mig ganska grym idag ;D ;D

Ifall någon nydiagnosticerad läser detta! Vill jag tillägga att jag startade m 0,5kg för snart 3år sedan när jag hade förlorat musklerna i armarna. Skynda långsamt tills det sitter!

Dagens tänkvärda:
"I can do this! Yes I can!"

Jag har varit sämre några veckor. Inte orkat skriva varken på bloggen eller i smärt/träningsdagboken. Verkligen synd att jag inte haft kraft över att skriva i dagboken, för det är mycket lättare att se vad det är jag missar eller vad jag kan ändra på om jag får det nedskrivet. Nåja, ska verkligen försöka på ny kula imorgon.

Jag har varit sååå fruktansvärt energilös. Ja, jag skriver varit... för jag hoppas och tror att jag är på väg upp nu!

Tröttheten har varit enorm. Jag som aldrig vilar har blivit värsta power-nap-queen. Så med tröttheten upphävde jag mitt soff-förbud... Ajabaja! Det får jag bittert ångra nu! Har nu återigen infört soff-förbud, är kanske på dag 5 nu. När jag lägger ner huvudet, kan bara ligga på rygg, så känns det alltid som jag ligger på asfalt med bakhuvudet. Och efter ett par veckors power-napande stup i kvarten, så sitter den där j-a asfaltskänslan kvar på bakhuvudet dygnet runt. Skönt, NEJ! Gör inte direkt ont, men är så tröttande.

Tycker jag har blivit superduktig på smärthantering, änna som lite hokus pokus ;) Jag andas och andas och tänker bort smärtan. Försvinner nästan bort i en annan värld :) Men smärtan kommer många, många ggr/timme jag antar att den stjäl min energi, trots min goda smärthanteringen.

Det har inte blivit så många promisar tyvärr! Men jag har cyklat, tränat, blundat, andats och kämpat på hemma. Men blir det inga promisar så tränar jag inte händerna lika mycket med handträningsbollarna plus att jag inte får frisk luft. Så nu är händerna fumliga och ostyrsliga :( Bara att träna på!!!

Jag har varit så trött så jag har fått blunda och samlat energi och ta sats för att klara av att genomföra nästa moment. Som när jag ska till jobbet, det är inte bara "nu åker jag till jobbet". Jag delar upp allt i små mål. Sätter på mig lurarna och laddar hjärnan med musik såklart. Och med mantrat: "jag fixar det idag med, har jag klarat det förut så klarar jag det idag med. Jag fixar alltid det här!" Första anhalten är att ta mig ut till bilen. Där tar autopiloten över :) Nästa mål är parkeringen, sen ta sig till jobbet och äta banan in i det sista. In och byta om, fokusera och hälsa på alla, räkna till mig en kassa och sen ut i butiken. Sen går allt av bara farten. Lite väl fort ibland, då kan man smyg-hålla-i-sig i något stadigt ;) Och jag klarar det varje dag :D Men det har varit tuffa dagar!! Men jag älskar mitt jobb, jag får så enormt mycket energi av kundmöten och jag stortrivs med mina arbetskompisar =D Alltså jag bara måste klara av mitt jobb, måste!! Måste!!

Senaste dagarnas mantra har varit: "The sky is the limit!". Jag får otroligt mycket mer kraft när jag tänker de orden.
Det känns som jag är på väg ut ur "sjukdomsbubblan". Jag tycker synen är lite bättre idag, ser inga stjärnor, känslan av att ha ett spänt metallband runt skallen börjar lätta, asfaltskänslan mot bakhuvudet försvinner ibland, träningen har gått bättre idag. Idag klarade jag av att ta en promis. Känslan av att gå på moln har inte känts av idag. Så himla härligt!
Ja man får vara med om många konstiga tillstånd. Gäller att försöka lura hjärnan. Att ryggmärgen kopplar om alla känslor ska inte vinna!

Har ätit 15000 IE dos av vitamin D3 för att försöka tvinga upp energin, kroppen känns stark fast jag varit så svag och energilös.
Nu vänder det eller hur ;D
Tankens kraft är mäktig och att andas.
Imorgon är nog blicken lite klarare... och "sjukdomsbubblan" har nog skingrats lite till.

Dagens tänkvärda:
"The sky is the limit!"