Bearbeta, andas, bearbeta, andas...
Det gör så ont så jag vill skrika rakt ut!! Tårarna tar aldrig slut.

Tankarna bara mal. Det känns som tiden står stilla när någon dör. Tiden bara segar dig fram.

I lördags ungefär klockan 10 tänkte jag att jag måste hälsa på henne. Sen kom det en envis liten fjäder och bråkade med mig när jag står i kassan på jobbet.
Kl 11:30 har jag en kvarts lunch.
Då får jag beskedet att hon är död... Min kusin är död... Vad har hänt? Hastigt!?
Varför hälsade jag inte på när jag tänkte på det så ofta? Speciellt de senaste veckorna!!
Försöker torka tårarna så gott det går, jag måste ut i butiken och jobba! Måste byta av så nästa får rast.

Rödgråten och laddad med näsdukar öppnar jag lagerdörren till lördagstrycket ute i butiken. Där står min kära lillasyster Ewa och ger mig världens tryggaste, varmaste kram. Vi är förtvivlade, vi gråter, allt är så ofattbart.
De sista arbetstimmarna tänker jag bara: Andas Susanne, andas, ända ner i magen.
14:05 har sista kunden gått. Tårarna rinner...

Hon var den kusinen som jag har umgåtts mest med.

Jag och min kusin. Jag är den knubbiga. Kusin var alltid smal och så hade hon pigga ögon.

Kusiner är sina allra första vänner. Vi lekte mycket när vi var små.

Hon var knappt 2 ½ år äldre än mig. Jag såg upp till henne.

Vi dansade och mimade till bl.a Baccara, minns jag.
Min första lägenhet fick jag ta över efter henne. En supermysig lägenhet i Degerfors. En etta med kök och sovalkov.
Hon fixade mitt första butiksjobb. Vi jobbade ihop.
Vi fikade, vi hälsade på farmor & farfar, vi pysslade med våra nylon-blommor som vi gjorde. Det var homeparties tupperware, oriflame mm.
Vi tyckte det var viktigt med stentvättade jeans och randiga kläder minns jag. Vi hade permanentat, fluffigt hår med ljusa slingor, så där som man hade på slutet av -80, början på -90.
Vi festade och var ute, vi sov över, vi pratade allvar och vi hade kul, vi skrattade ihop.

Vi hade jättekul. Det är det jag minns tydligast, Inga-Lills skratt och pigga ögon.

Fina minnen.
 
Tidigt 90-tal. Här sitter mitt lilla söta kusinbarn Malin och lägger pussel i min lägenhet i Huddinge. De hälsade på när de var på genomresa.
   
Men nu hade vi inte träffats ordentligt på flera år. Åren gick. Vi sprang på varann på stan, jag lovade att jag skulle höra av mig... Vi sprang på varann igen och jag lovade att höra av mig...

Nu finns hon inte mer.
Hon är död. Hon fick en hjärnblödning. Allt gick väldigt fort.

Hon skulle fylla 49 år nu på torsdag den 13.
Ofattbart!
Det gör så ont. Döden är så definitiv.
Så sorgligt, så sorgligt!
Varför?

Och varför, varför hälsade jag inte på henne när jag tänkte på det så ofta? Nu är det försent.
Imorgon är det 12 år sedan mamma dog i cancer.

Jag vet att mamma tar hand om henne där de är. De tyckte om varann.

Mina tankar är hos hela hennes familj   

Vila i frid finaste Inga-Lill   

Dagens tänkvärda:
"Hon blev 17891 dagar.
Jag är idag 17090 dagar.
Ta hand om dina dagar!"
(Dina dagar är räknade på Ratsit)

#ängel #ängelnirummet #hjärnblödning

#förlora #död #kusinerärsinaallraförstavänner

#känslor #bearbeta