Äntligen har jag kommit igång med små promenader igen. Haft ett uppehåll på flera månader pga problem med benen. Det är signalerna som inte går fram ordentligt eftersom jag har ryggmärgen i kläm. Benen viker sig, det känns som jag går i sirap, nervryckningar, kramper, fruktansvärd nervsmärta, ostadiga, skakiga och olydiga ben som inte orkar bära mig. Jobbigt med tuff smärta men jag tycker det är jobbigast att inte kroppen lyder. Det har tagit sådan kraft från hjärnan när jag kämpade i höstas med små 1 km promenader så jag tog beslutet i höstas att göra ett uppehåll för att spara på energi så att jag skulle få bli klarare i min utmattade hjärna. Ett svårt beslut för envisa mig eftersom jag älskar att promenera i naturen. Närheten till vatten och skog, att få energi från träd är ju helt underbart. Så jag har fått nöjt mig med att stanna bilen och öppna bildörren någonstans i närheten av energigivande natur för att åtminstone få en liten dos energi och frisk luft. 1-5 minuter är ju bättre än inget alls. Allt räknas!

Gjorde ett mindre lyckat promenadtest 11 februari på totalt 660 meter. Men valde en för utmanande väg. Så då insåg jag att det måste vara platt väg om jag ska lyckas.

Men nu har jag kommit igång igen hoppas jag!

28 februari tog jag årets första lilla promis på 1 km. Benen kändes starka och stadiga under promenaden. Solen sken och det blåste ganska rejält. Helt fantastiskt underbart!! Vilken känsla både med att känna att jag hade kontroll under promenaden och att få bli påfylld och uppfylld av livskraft i det fina, härliga, blåsiga vädret.

Underbart och viktigt att orka göra sånt som man blir glad av. Speciellt viktigt när man inte är frisk. Risken är ju större att man blir deppig när man inte klarar allt som man klarat av förut. Dels är ju risken större att man blir i ännu sämre skick i sina nervbanor och muskler om man inte underhåller nervbanorna. Jag har tränat mycket nervbanor nu i vinter så nu orkar jag stå lite fler minuter än förut. Men jag har fortfarande jobbigt med benen att stå och gå. Men såhär kommer det ju vara resten av mitt liv, så viktigt att jag hittar strategier för att spara på krafterna för att få ut mer av dagarna. Tur att jag har både sämre och bättre perioder.

Någon dag senare tog jag bilen till Degernäs Herrgård och tog en promis i Degernäsalle´n. Där var det längesen jag gick. Superskönt med alla de olika träden. Jag gillar olika och udda. Träd ger mig sådan härlig energi. Jag blir helt upprymd!! Jag behöver träd i mitt liv och i mitt naturliga läkande.

Solen gick precis ner och luften var så härligt frisk och krispig. En skön stund. Alle´n startar med ett stenhjärta och alle´n är 500 meter lång, så fram och tillbaks blir det 1 km. Yes!

Jag ska försöka att inte få dåligt samvete för att jag inte promenerar varje dag. Det passar ju inte varje dag. Måste lära mig att sluta pressa mig. Övar och övar. Man blir bättre på det man övar på. 

Jag och "mitt" magiska träd. Vintriga bilden från 31/12-18. Bild nr 2 är från mars-19. Har lagt på lite glitter på fotona så att ni kan se hur magiskt trädet ser ut i mina ögon ;)

En annan dag kom jag ut på promenad igen. Tog bilen ner till campingen typ 1 km, känns ju löjligt att åka bil en km för att gå en km och sedan åka bil hem en km igen. Men jag vill verkligen prioritera naturupplevelser på mina promenader. Jag ska försöka hålla mig till 1 km så att jag inte tar ut mig. Tar jag ut mig så tar det kraft både från kroppen och min utmattade hjärna. Så jag får vara glad för tillfället om jag klarar ungefär 1 km.

Jag gick ut till udden vid Dövika och tillbaka, det blev 1,2 km.

Hälsade på “mitt” magiska träd nere vid sjön. Typ två månader sedan jag var där. Jag var tvungen att åka ner då sista dagen på 2018 och hämta ny energi inför nya året (den vintriga bilden på mig och trädet). Trädet har gett mig mycket kraft många gånger i svåra stunder som t.ex väntan på magnetkamera resultat mm. Att bara stå där under trädet känns helande. Gick vidare och stannade vid två speciella tallar. Där brukar jag “prata” med mamma. Där känner jag att hon är. Jag har aldrig känt att hon är på kyrkogården, inte en enda gång sedan hon gick bort 2002.

Den där dagen var det många hjärtan, t.o.m i kaffesumpen hihi. Kärlek finns i många former. Ser hjärtan lite överallt sedan jag blev som sjukast då 2010/2011. Man ser det man tittar efter. Det man fokuserar på växer.

Såå skönt att jag har varit inne i en bättre period nu. Tyvärr var jag alldeles för stillasittande nu i torsdags så nu är jag svagare igen. Det var begravning på annan ort. Så det blev mycket bilåkning, begravning, mat och kaffe och sedan bilåkning hem... Allt som allt 7 timmar... Det var med skakiga svaga ben och tårar i ögonen som jag genast tog mig in i träningsrummet för ett yogapass på torsdagskvällen. Hade även varit förutseende att inte ha någonting inbokat på fredagen, som tur var!! Jag hoppas det starka kommer snabbt tillbaks denna gång. Balanserar varje dag noga med daglig yoga, meditation och träning, naturlig smärthantering varje dag och ren kost.

Igår var jag jättesliten efter allt stillasittande... Att vara stilla är verkligen inte nyttigt. 

Men efter ett extra pass med mediyoga och meditation fick jag lite nya krafter och vilja. De krafterna och viljan valde jag att lägga på en 1 km promenad. Härligt att fylla på med energi till själen i det blåsiga vädret.

Träd och blåsväder är energi för själen.

Mitt mål är ungefär 15 promenader i mars. Vi får se hur det går :)

Har lång väg kvar, men jag är på rätt väg.

Dagens tänkvärda:

“What you tell yourself every day will lift you up or tear you down.

You choose.”

#promis #promenader #livskraft #livslust #andas # energi #träd #magiskt #magi#natur #vatten #ryggmärgenikläm #utmattad #hjärtan #kärlekfinnsimångaformer #görsåntsomdublirgladav