Känner mig kaxig värre ;) Hur kan det vara möjligt? Det är ju unikt!

Jag skulle bli mer och mer förlamad. Men jag mår bara bättre och bättre!

NU VILL JAG TRÄFFA MIN NEUROLOGSPECIALIST ;D Nu när jag mår så här himla bra ;D

Dagens promis med träningsbollarna i händerna avklarad =D

Må-bra-dag-13-i-rad =)))))) lite ondare idag. Men har känslan av att ingenting kan stoppa mig nu! Inte ens min egen kropp!! Följer slaviskt mina må-bra-listor + all träning ;D

Smärtnivån har hållit sig på 1 (av 10) i 12 dagar!!! Helt fantastiskt!! Idag poppar den upp på smärtnivå 2. Tandläkarbedövd över käke och mun. Men jag vet att det beror på att jag ökat armträningen ytterligare. Jag har sänkt tyngderna på hantlarna men 4-dubblat armträningen/dag. Armar och händer minskar i mått. Jag blir orolig att jag tappar muskler... MEN jag har helt klart lyckas bibehålla de funktioner och nervbanor jag har arbetat fram. Sååå tacksam.
Jag tror att jag lyckats bryta vikt-ned-trenden. Samma där orolig att jag tappar muskler. Men nu verkar det som att jag lyckats bryta det. Har hamnat på plus två dagar i rad nu :)

En bradag klarar jag nästan att kontrollera smärtan. Jag har många smärtfria ögonblick. Bränderna i kroppen har nästan slocknat. I snitt skulle jag gissa att smärtan kommer 10-30ggr/timme men då försöker jag andas djupt eller göra så att det gör ondare någon annanstans. Avledning är hur bra som helst. Svårare är det att avleda bortdomningar, strän, pirr mm men det gör inte ont. Men blodcirkulation funkar mycket bra på mig. Nu har jag ju ihärdigt övat i ett par år. Övning belönas flera ggr om!
Håller mig alltid varm. Äter nyttigt, äter på tok alldeles förmycket vitaminer och kosttillskott (på eget bevåg). Undviker socker som ökar inflammationer i kroppen.
Har lärt mig att undvika mycket, att avstå mycket och att be om hjälp. Inte lätt att be om hjälp när man vill vara självständig som ett litet barn: -Kan själv ;)

Hejdå "Hej-babbe-riba-kropp". Att ha en kropp som lyder nästan jämnt känns otroligt fantastiskt. Det går inte att förklara för någon som inte varit där själv, hur det känns när man står i duschen och man inte kan förmå armar och händer att ta tvål och tvåla in kroppen.... När inte signalerna går fram till musklerna. Att inte kunna skära sin mat. Att inte kunna dra av och på sig byxorna vid toalettbesök. Ni kan ju prova att hålla i två pinnar och försöka få på och av byxorna...
När inte benen lyder... Hur många ggr har jag inte tvingat mig själv -Walk idiot, walk idiot. Sakta, sakta, vilat om och om igen. Men nu har jag haft automatiska steg länge :)))) Nu behöver jag inte använda hjärnan för att gå.

Visst är det döjobbigt med smärta men jag är inte rädd för smärta. Smärtan kapar min kropp och hjärna och man blir såå sliten. Men jag är inte rädd för smärta. Jag är rädd för känslan av svaghet för den gör mig förlamad. Jag är livrädd för att bli förlamad.

Och därför är jag såå jävla lycklig så att det nästan slår över ;))) jag har en fungerande kropp som lyder mig nästan jämnt och dessutom nääästan smärtfri =))) Jag har fått min hjärna tillbaka ;)

Det kommer att komma bakslag MEN nu vet jag. Jag VET att jag kommer kunna komma igen.
Ingenting, ingenting kan stoppa mig nu! Inte ens en knasig kropp.

Så som jag jagat livet i flera år. Nu lever jag livet ;)
Jag är en vinnare!

Dagens tänkvärda:
Ge aldrig, aldrig upp!
Finns alltid, alltid nånting positivt!

#Cervikal #Spinal #Stenos #Myelopati #Spondylos #Vinnare #TroPåDigSjälv #GeAldrigAldrigUpp #FungerandeKropp

Ja jämfört med sista campingen på Öland 310kr/dygn inkl KALLdisk! Så uppgraderade vi oss igår till Västervik och för 390kr/dygn fick vi all tänkbar campinglyx. Varmvattendisk, spis, diskmaskin, tvätt & tork. Pool mm mm. Himla SYND att vi missade Noice kvällen innan.
Heja Lysingsbadets camping Västervik 5-stjärnigt.

Dubbel regnbåge fascinerade igår kväll i Västervik =)
Den ena väldigt svag... men den är där. Kan inte minnas att jag sett dubbel förut... :)

Vykort ;) från Västervik =)
Hade turen att få se en svanfamilj, fyra små söta svanungar med deras vackra föräldrar.

Vi vill inte att semestern ska ta slut!!! Vi vill vara kvar här :) :)
Ni som inte varit hit... Åk hit!
Vi kommer garanterat åka hit igen! Såå himla mysigt med alla småöar som man kunde promenera till :)

Nu är det 'bara' en 26mils jobbig hemresa kvar... Jag har grundat med morgonpromis och såklart träningsbollarna i händerna! Vi kommer stanna ofta så att jag kan röra på mig, jag har med mig #minicykeln som jag cyklar på i husbilen under tiden vi åker, lera, bollar mm.

Allt för att hålla igång #blodcirkulation och #nervbanor. "Inte vara still"

[Bild]

Dagens tänkvärda:
"Ibland är det resan som är målet, idag är målet att klara av resan"

Igår checkade vi in på campingen precis vid Ölandsbron.
I kvällningen tog vi och cyklade in till Färjestaden för att handla lite på Ica. Vi passade på att ta ett glas vin och vilade lite på en uteservering.
Tänk vad smidigt allt blir med cykel =D

Vi cyklade till Ica för att handla lite. Sen när vi klev ut från Ica Maxi så lyckades vi tappa bort varann...

Jag såg solnedgången =) tittade mig omkring men såg inte finska cowboyen... Tänkte att självklart står han o fotograferar nånstans, självklart.
Jag skyndade mig över vägen och fotograferade... Klick, klick, klick!

En sån underbar solnedgång =))))) Jag var helt lyrisk men tillslut märkte jag att min telefon vibrerade, jag hade på ljudlöst. Det var finska cowboyen som ringde o undrade vart tusan jag hade tagit vägen?! Han trodde jag hade cyklat 'hem' före honom. Och jag trodde självklart han såg vad jag såg ;D Men han misstänkte att jag inte var långt borta, för han hade mina 2kg bananer :)
Haha vi fick oss ett gott skratt ;D ;D
Lyrisk var bara förnamnet =))) Jag var helt exalterad, totalt upprymd och just då helt smärtfri!!!
Såå otroligt vackert!

Det var en mycket vacker kväll igår vid Ölandsbron.

Dagens tänkvärda:
"Fina små ögonblick, blir stora fina minnen"

Torsdagen var minst sagt lite kämpig.
Den långa cykelturen och efterföljande natt satt sina spår. Men lycklig att få vakna upp och kunna röra på mig =)))
Det var hemskt under natten när hela underkroppen domnade bort!
På torsdagen tog jag en liten morgonpromis, kroppsligt så hade jag kastats tillbaka två år. Får lite panik när det blir så här. Jag klarar inte av att vara still. Måste röra mig och det är många ggr min räddning tror jag. Till ett så normalt liv som möjligt.
Kändes som asfalten försvann under fötterna, kändes som jag gick på moln. Höll på att trilla flera ggr. Fick påminna mig själv att det jag känner är INTE SANT, om och om igen... Det är det jag ser som är sant! Koncentrerade mig på att titta på när fötterna mötte asfalten... nu, nu, nu.... Dumma #ryggmärg! Dumma #Cervikal #Spinal #Stenos! =(((

Verkligen härligt att kunna cykla ute igen, men vilket pris fick det ta... Lovade mig själv att inte ta såå långa cykelturer hädanefter. Att vila oftare och längre.

Härliga Böda Sand Beach.
Gick ner till stranden och njöt av solen :) Försökte röra mycket på mig, tyckte det blev lite bättre och bättre.
Försökte flera ggr att bada... Maneter överallt!!! Har aldrig sett såå många, så tätt!! Försökte zickzacka ner flera ggr. Men lyckades inte. Det var tråkigt!

På torsdag eftermiddag kände jag nånting hände i kroppen =) Jag kände mig mycket bättre!!! Snacka om korta bakslag =))) En sak är säker, jag kommer fortsätta med höga doser Gurkmeja!

Den dagen cyklade jag bara 4km. Den natten sov jag gott som jag brukar göra i husbilen.

Igår förflyttade vi oss till Borgholm. Cyklade väl ungefär 8km, men med vila för lunch på en uteservering.

Vilade även vid Borgholms slott och senare tog vi en kopp kaffe på en uteservering nere vid hamnen.

Härligt med sommar, semester och att cykla lagomt =)

Idag blir det mer träning och nya äventyr =)
Livet är härligt! =)

Dagens tänkvärda:
"Lagomt är bäst"

Ja att få vakna upp till en ny dag och att man kan röra på sig är en fantastisk känsla!
Cyklade ute igår =) över 2mil... Kändes fantastiskt bra, eller mer än fantastiskt bra =)))

Det var mindre bra när jag skulle somna igår kväll. Hela underkroppen domnade bort... Jag kan bara ligga på rygg, men jag försökte röra på mig och variera sovställning. Försökte att hitta en position med nacken som skulle lätta på bortdomningarna. Millimeter för millimeter... Jag ångrade den långa cykelfärden och förbannade min envishet! Skulle jag inte kunna ta mig ur sängen nästa morgon?!? Jag blev mer än rädd... VAD hade jag gjort?

Startade om talboken flera ggr. Tryckte upprepade ggr på zonterapi-punkterna för nacken. Det skulle bli en lång natt... Intalade mig själv att jag inte skulle oroa mig x 200ggr.
Tillslut somnade jag iaf. Och idag känns det underbart att få vakna upp och kunna röra sig! Det enda som är kvar av nattens besvär är lite pirr i benen, höger framsida lår är alltid bortdomnat så det är jag van vid. Ansiktet är lite bortdomnat. Nacken och kroppen är ansträngda.

Livet är fantastiskt och vackert. Solen skiner över Böda Sand. Jag kommer att cykla ute idag igen, MEN inte så långt! =)

Dagens tänkvärda:
"Varje dag är en gåva"

För två år sedan cyklade jag ute... Jag visste inte då att jag inte fick cykla ute. Jag hade avbrutit kontakten med sjukvården under ett år... Jag var minst sagt förtvivlad och jättearg att jag var sjuk. Jag ville inte lyssna på sjukvården när de "dömde" ut mig totalt...
Så jag fick bittert erfara att smärtorna som redan var fruktansvärda blev ännu värre efter cykelturer. Jag kunde inte hålla balansen och armarna och händerna var för svaga för att klara av att styra... Många fall blev det... Tillslut fick jag ställa undan cykeln.

MEN nu är jag mycket starkare :) Smärtorna är inte av samma kaliber längre. Jag har tränat jättemycket på min stationära cykel hemma. Jag har numera en mycket liten damcykel "Gun" (döpt efter sin första ägare).

Visst är hon vacker min "Gun" :)
Igår satt jag på mig handledsskydden och provcyklade. Eftersom cykeln är så liten kan jag sitta rak i rygg och nacke. Vad gör det att benen är dubbelvikta ;)) Jag trampade på runt hela campingområdet tårögd av lycka! Vilken känsla!!!

Idag var det dags för att prova på en längre sträcka :) På med handledsskydden och de dubbelvikta benen trampade på som trumpinnar på den lilla cykeln ;)) Öland är flackt.
Jag cyklade på med största leendet =D
Finska cowboyen cyklade efter och fotograferade och sjöng: "Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle bicycle bicycle". Hihi han var nog nästan lika lycklig som jag ;)

Vi cyklade på. Underbar känsla att känna vinden i håret och tårögd av lycka!
Provade även att cykla ett par km på grusväg, det gick inte lika bra... Så vi försökte välja asfaltsvägar. Småvilade lite ibland.

Här vilade vi lite vid Fagerör.
Första reggade UTE cykelturen på "Runkeeper" blev väl kanske lite väl lång, över 2mil :)

Ont? Ja, men ont skulle jag haft iaf! Ännu en seger! Tjoho!
Nu ska här cyklas ute men bara på asfalt och plant underlag =)
Lyckan är total!!!
Vad gör det att det regnar just nu i Böda Sand? Ingenting!!! Jag har nu mössan på och livet är vackert och helt underbart!

Lycka är att kunna cykla ute igen :) Hihi! Woop, woop!

Dagens tänkvärda:
"Yes I can! Watch me! ;D "

Igår måndag hade vi tankat och packat "Fia" ;) Vi åkte ungefär kl 12 från Degerfors.
Vi längtade till havet! Och försökte via väderapparna hitta störst solchanser.
Solen verkade inte vilja vara i Österlen (vårt 1:a hands önskemål) så vi chansade på att åka till Öland, iaf till att börja med.
Jag hade grundat med blodcirkulation på cykeln hemma... Cyklade på min minicykel under tiden vi åkte, tränade med lera och bollar. Vi stannade ofta så att jag kunde röra lite på mig... Ändå blev resan oerhört tuff för mig :(
Och ändå körde jag inte... behövde bara sitta bredvid... Att sitta still är det allra svåraste för mig :( Fick så j-a ont så jag svettades och mådde ILLA =O Jobbig resa!
När vi närmade oss Kalmar uppenbarade sig en av de vackraste regnbågar jag sett =D
Fram med kameran!!! Klick, klick, klick! Inte lätt att ta kort under tiden vi åkte, men här är iaf den bästa bilden.

Så vacker... Så fascinerande!!
Ännu en gång, AVLEDNING, att ha fullt fokus, att gå upp i nånting 200% är smärtlindring. De sista 10 milen gick lättare =)

Efter 50 mil var vi framme vid vårt mål Raukerna i Byerum, nordvästra Öland.
Lagomt till solnedgången. Resan blev värd mödan =)

Såå oerhört vackert! Bilderna gör det inte rättvist! Har ni inte varit här... ÅK HIT!

Vi stannade över natten på parkeringen. Smidigt med husbil :)

Morgonkaffet smakade extra gott tidigt på tisdagsmorgon. Underbart!
Ser ni "Hitchcock" ;)

Sol och härlig vit sandstrand vid Byerum. Folk badade tidigt på morgonen... Jag "fryskött" var välklädd :)

Jag tycker de är så häftiga o snygga raukerna.

Nästa mål blev Böda Sand, Ölands nordöstra sida. Här var vi mycket när barnen var små :) Känns lite konstigt att vara här utan dem. Fina minnen <3

Solen värmde, vi packade picknick lunch och bytte om till badkläder :)

Böda Sand Beach sååå härlig! Blev mysig picknicklunch och gott rött till =)
OCH "fryskötten" badade i havet =))) såå härligt, trots alla maneter... Har aldrig sett så många :O
Solen var varm och UNDERBAR.
Gårdagen är glömd! Jag njuter av alla underbara stunder idag =)

Dagens tänkvärda:
"Sommaren är inte slut än! Tjoho!"

Eftersom jag har svårt att hålla i en bok längre stunder, så brukar jag lyssna på talböcker.
Men nu fanns inte just den här boken "Flykten från läger 14" på talbok... inte heller som pocket... Så då fick det bli en inbunden bok.
Som vi klippte bort pärmen på och dessutom klippte vi boken i 2 delar...
Kändes nästan brottsligt ;) Men nöden har ingen lag! Är man med i en bokklubb så måste man ju läsa samma bok som de andra ;D
 
Satte mig tillrätta och började läsa... Gick inget vidare, nervsmärtan ökade på direkt! Främst i hela vänster sida. Försökte småröra på mig, men det hjälpte mig inte nämnvärt... plus att jag blev så distraherad av smärtan så att jag inte kunde koncentrera mig på boken =(
Vad göra?? Ska jag behöva stå och läsa?! Dumma #Cervikal #Spinal #Stenos =((((
Insåg att jag måste få upp boken i ögonhöjd för att slippa böja ner huvudet.
Sagt och gjort, började kolla runt här hemma. Provade mig fram med olika kuddar och kartonger. Tillslut hittade jag rätt =)
Så med kartonger i olika storlekar byggde jag ett "bokstöd i ögonhöjd". Satte även dit en klämma på boken så att den håller sig helt öppen.
 
Satte mig tillrätta i baden-baden, som jag klarar av att sitta längst i, med min sönderklippta bok i mitt "bokstöd i ögonhöjd" som jag hade i knät.

Taa-daa! Jag klarade att läsa flera, flera, flera sidor =)))))) LYCKA!
Att ha boken i ögonhöjd och att slippa hålla i boken är smärtlindring.

Ska när tillfälle ges köpa ett "bokstöd/brickbord" från Varsam i Örebro.
http://www.varsam.se/shop/?artnr=R9601

De hade tyvärr stängt i lördags när vi var där.
Brickan på ben kommer nog att bli perfekt både för bokläsning och som soffmatbord. Då kan även jag sitta med i tv-soffan och äta nångång iaf!

Så länge håller jag tillgodo med min sönderklippta bok och kartongbygge bokstöd =)
Finns lösningar på det mesta =)

Hur gör ni när ni ska läsa böcker?

Dagens tänkvärda:
"Att spränga begränsningar"