Igår var det fredag = extra kul arbetsdag :)
Men saknar "Putte i parken" i Karlskoga. Som medförde roliga högtrycksdagar på jobbet. Men nu kör de i Karlstad istället. Synd, synd men så är det. Kul för Karlstadborna.

Hade iaf hunnit cyklat och tränat innan jobbet. Smärtnivån var låg i kroppen :) Kände mig glad för nu gräsänkedagarna över just nu iaf. Mannen "finska cowboyen" ska jobba på hemmaplan igen. Kände mig full av energi och ivrig förväntan på ett roligt arbetspass. Är ju alltid lite extra tryck på fredagar =)
Alla är glada och pratsamma när det är fredag. Vi var väl tyvärr lite ostrukturerade i arbetsgruppen. Så det blev att jag fick långa dryga kassapass. Jag tycker det är kul att jobba i kassan, mycket socialt. Men det kan bli för ensidigt när det blir långa pass. Mycket folk, långa köer och man snäpper upp arbetstempot rejält. Man känner sig som en bläckfisk ;) Och har jag en bra dag som igår... Jag blir så entusiastisk, då kan jag köra på rätt bra... Jättekul, men vad är det för fel på lagom? De sista timmarna hade jag rejält ONT i armarna... Då såg jag nog mer ut som en pingvin än bläckfisk... Nu fick jag skylla mig själv! Jag vet mycket väl att jag måste jobba med armarna nära kroppen. Hur kan jag vara så tanklös??? Men jag "glömmer" så snabbt både på gott och ont. Lever i nuet.
Men jag klarade att stå upp hela arbetspasset, 6 tim. Det är bra! Det spar jag mycket smärta på.
Som tur var kom mannen och hämtade mig efter jobbet så jag slapp köra bil. Egentligen ville jag bara tjuta i bilen hem, men det gjorde jag inte. Förbannade mig själv att jag är en sån idiot! Lärdom! SmÄrta! Och vi som skulle på Evelinas 25års fest. Hur skulle jag fixa det?
Vilade lite, tog en Ipren, käkade o laddade om med mantrat "jag klarar det här!" Sen gick vi... Och det var det bästa jag kunde gjort =) Det värsta släppte =))) Helt fantastiskt vad blodcirkulation kan göra!
Jättekul att fira dottern 25 år <3 Och jättetrevligt att träffa Jannes familj också. Det var ett tag sedan. Blev sent. Härlig sommarnatt med mössa på!

Idag vaknade jag till en ledig, solig lördag. Smärtnivån var låg idag igen =) Lite stel men det blev bättre efter en stund. Käkade frukost och hoppade i bikinin. Bäst att passa på när solen är framme. Tänk vad sol och värme gör gott :) Tillbringade hela dagen i solen förutom när jag var inne o cykla såklart.
Använde mina träningsbollar när jag satt i solstolen.

Finska cowboyen fixade färskpotatis och grillade kyckling, fläskkotletter och revbensspjäll. Så gött med smör på färskpotatisen. Mums!
Skönt att få känna sig ompysslad <3

Sommardrink med ishjärtan i farmor Sigrids <3 saftglas. Farfar Ivar <3 han gjorde riktig saft han.

Dagens tänkvärda:
Tacksam igen :)

Har mer eller mindre haft "problem" med energinivån i kroppen. Men hösten 2010 eskalerade det. Jag jobbade hårt och mycket, så det var ju inte konstigt att kroppen krävde mycket energi. Men 2 frukostar, extra stor lunch ibland 2, 5 bananer, extra stor middag, mellanmål o kvällsmat varje dag... Jag kände att något var fel i kroppen. Drog inte paralleller med smärtorna i kroppen. Vet inte varför men det tar såå emot att ta kontakt med sjukvården. Men i november 2010 tog jag mig i kragen. Var då såå trött på att tugga... Läkare nr 1 avfärdade mig utan prover eller undersökning. Han bara konstaterade att en del människor är som ekorrar, springer runt o gör över m massa energi... Du ser jättepigg ut!
En månad senare sökte jag hjälp igen. Vad var det för fel? Hade jag diabetes? Utled på att tugga! Vart tog all mat vägen? Varför var jag så energilös? Läkare 2 tog massa prover och undersökte mig noga. Konstaterade att vissa människor är som illrar, springer runt och gör över med massa energi... Du ser fantastiskt pigg ut!
Ja jag är en aktiv person... Jag äter nyttigt. Men HUR mycket ska man orka tugga...?

I slutet på december 2010 började jag även äta ungefär ett paket Dextrosol/dag.
Hela januari 2011 hade jag feber och var rejält sjuk... Men släpade mig iväg till jobbet varje pass. Mer död än levande. Chefen ville jag skulle gå hem flera gånger, men det ville inte jag. Nånting sa mig att jag var tvungen att kämpa på. Det var en fruktansvärd månad. Visste inte hur jag kom hem ibland.
Stod i duschen en kväll efter jobbet i slutet på januari 2011. Klarade inte av att tvätta mig...
Jag stirrade på armarna, vad hade hänt? Värst var det med vänster arm och hand. Den lydde inte alls! Jag förstod ingenting?!
Gick och letade reda på en skumgummiboll och satt mig i soffan och sa till mannen: - Det är något fel på min hand! Jag måste iväg till en sjukgymnast.
Ett par dagar senare fick jag träffa en sjukgymnast. Sen gick allt snabbt, om jag jämför med hur andra blir behandlade. Inom 5 -6 veckor fick jag MR magnetkameraröntgen, svar på ännu mer prover, svar på MR och fick träffa en neurolog på USÖ. Jag led inte av diabetes. Jag hade inte någon hjärntumör. Jag hade inte ALS. Tack och lov!!!
Jag fick diagnosen medfödd Cervikal Spinal Stenos och diskbråck i nacken. Ryggmärgen i nacken är i kläm och alla signalerna från hjärnan till kroppen kan inte komma fram.

Men tillbaka till "running out of gas". Hur gör man för att behålla energinivån i kroppen? Jag upplever det som att jag inte kan styra det. Jag måste äta så mycket för att energinivån ska tvingas upp.

Jag märkte stor skillnad när jag juli 2012 började med ganska höga doser vitamin D3, efter 2 veckor kunde jag sluta med Dextrosol. Jag kunde även dra ner på matintaget. Bananintaget sänktes också. Jag var på god väg mot ett bättre liv <3

Men fortfarande vissa dagar är energinivån låg. Jag får svårt att koncentrera mig och måste äta hejdlöst med mat och många bananer. När det blir som värst blir läpparna blå, huden blir fläckvis blåaktig och kroppen stelnar.

Idag var energinivån låg trots stort matintag och minst 5 bananer, eller blev det 7...
Undrar så vad det beror på? Hör det ihop med "ryggmärgen i kläm"? Men isf borde ju inte vitamin D3 ha sådan positiv inverkan på energinivån?
Hur gör man för att behålla energinivån i kroppen?
Igår fick jag ett tips av kusin Lotta <3
Idag har jag beställt Sanna Ehdins kokbok om inflammationsdämpande mat + 2 till av hennes böcker.
http://www.ehdin.com/?id=485&start=0&svalue=lista
Spännande!

Dagens tänkvärda:
Allt hänger ihop

Juni har varit min bästa så-smärtfri-som-möjligt månad på 3år. Helt fantastiskt, att jag hela tiden blir lite, lite bättre istället för sämre som de sagt.

Gurkmejan har tagit mig ett jättekliv framåt. Inget snack om saken! Morgonstelheten är inte längre ett stort problem. Gurkmejan har sänkt inflammationerna i kroppen ytterligare. Tillsammans såklart med Vitamin D3, omega 3 och Berocca. Har faktiskt ökat lite vitamin D3 igen nu när solen inte riktigt vill visa sig. Så nu ligger jag på 'min' vår/höst dos 7000ie/dygn igen.

Tillagt hösten 2014. Slutat med Berocca. Råder ingen att använda vitaminer och mineraler i brusform. Innehåller massa onyttigt som aspartam och annat skit. Så jag slutade med Berocca. 

Värme gör gott. Nu har de senaste 2 veckorna i juni inte direkt bjudit på så mycket värme. Men jag försöker verkligen att ha på armvärmare speciellt på vänster handled, halsduk, fingervantar och mössa... Det är det där med mössan som är ett av de största problemen just nu. 17grader ute är alldeles för kallt för mig. Men jag känner mig inte bekväm med att vara 45årig tant med mössa på sommaren... Hur ser det ut? Vad tänker folk? Tror de att jag tror att jag är en förväxt tonåring? Behöver man bry sig om vad andra tycker och tänker? Är det värt att få ondare bara för att jag tänker på vad andra tycker? Har provat keps och luva, men det värmer inte lika bra som mössa. Vad har jag för alternativ? 
    

Nåväl, kan iaf konstatera att de 2 största bakslagen i juni främst kom av:
1. Mega godis påse. Socker som ökar inflammationer i kroppen. + Stillasittande.
2. Utmanande promis på klipporna i badsandaler =O

Så urbota dumt med den där utmanande klipp-promenaden! Armarna och händerna stelnade, kallnade och domnade bort. Och efteråt hade jag smärtan från 'hell' i speciellt vänster arm och ansikte och bakhuvudet. Kändes som att någon sågade av min handled med en trubbig sten, samtidigt som det kändes som armen och handen "brann". "Tusen-nålar" känsla i bakhuvudet och ansiktet stränade och "brann". Smärtan gjorde mig spyfärdig och desorienterad. Kunde knappt svara på frågor. Otäckt när smÄrtan kapar hjärnan. Jag ville just då amputera vänster arm och huvud. Tårarna hängde nästan på ögonfransen. Jag ville bara BORT!

MEN bakslagen är "korta". Det handlar om timmar och dagar istället för veckor och månader. Jag är mycket glad =) men vad beror det på? Mycket intressant!

Jag tror kanske att det handlar mycket om att det är sommar, vad jag äter och att jag rör på mig, mycket.
Många av mina vänner fattar inte hur jag orkar, de blir såå trötta bara av att läsa mina statusar på fb ;D
Men en del blir inspirerade också :) Träning är #smärtlindring!

Livet med #Cervikal #Spinal #Stenos är verkligen ett pussel.

Även om jag visste det innan så vet jag det ännu mer nu!
Sluta med godis! "Inte vara still"! Inga utmanande klipp-promenader!

Och sätt på dig mössan kärring ;D

Jag älskar drivet. Det är medryckande och jag kan inte motstå att bara ryckas med. Jag är såå tacksam för drivet inom mig.
Benen vill bara gå och gå, till och med springa ibland, men det får jag inte. Springa får jag bara göra i mina tankar. Det är ok. Jag är glad att jag har starka ben som vill och orkar gå helt automatiskt utan att behöva använda hjärnan för att tänka hur man går. Benen vill cykla, de cyklar och cyklar inomhus. Jag är jätteglad för det. Men drömmer om att kunna få cykla ute. Vilken känsla =) Känna vinden... Mmmm jag har en plan :) Vi får se...

Tillbaka till drivet. Tänk vilken tur att just jag har det där drivet. När ingen trodde på mig. Inte ens jag själv. Minns för ett år sedan när jag satt hemma i syrrans kök och sa att jag vet inte om jag är totalt dum i huvudet eller smart... Tankarna var ganska mörka, kan inte vara annat när man inte vet vad man håller på med. Vad som är rätt och fel... och smärtan är outhärdlig. Det enda jag visste var att jag inte litar på NÅGON och att jag måste följa min magkänsla. Jag har gått emot magkänslan förut i mitt liv... och det har gått käpprakt åt helvete!!! Så magkänslan ska man lyssna extra på!

I år, på ett halvår har jag, min magkänsla, mina ben och mitt driv tagit mig med på 60mils promenad och jag har cyklat iaf 185mil hittills i år. Det är ju fantastiskt =)
Det kommer bli såå kul att träffa neurologen till hösten och berätta om mina framsteg.

Drivet som tar mig med på promenader i naturen och cykelturer inomhus är jättebra medicin både mot smärta och svackor. Drivet som får mig att glömma den fruktansvärda smärtan i lördags och istället se framåt. Vad vill JAG göra? För mig kan en promenad i naturen, med musik i lurarna vara dagens största lyckokick.
Men utan drivet inom mig hade jag aldrig varit där jag är idag.

Dagens tänkvärda:
Tacksam

Midsommarhelgen tillbringade vi med Bettan & Micke o barnen i Gillersklack. Himla trevligt med midsommarstång, 5kamp barn mot vuxna :) sill o nubbe förstås. Vi hann även med att gå lite på Bergslagsleden och fiska. Killarna tyckte det var spännande med våran lilla husbil så de sov inne hos oss. Mysigt!
Skönt och avslappnande att tillbringa tid med sina vänner <3

På söndagen åkte vi hem och packade om. Vi skulle egentligen åka ner till Koster på måndagen. Men rastlösheten bara rev i mig när jag var hemma och det regnade. Övertalade mannen så vi åkte ner till Strömstad redan på söndagskvällen. Då kunde vi ta färjan till Koster redan på måndag förmiddag. Koster är en ö där man inte har bilen med sig. Så all packning får man bära och dra i 'Dramaten'. Ni kan ju gissa hur jag mådde när jag kom fram :/ Mannen har bestämt att vi ska köpa en jättestor resväska på hjul som han kan dra för att underlätta för mig :) Måste säga att han har verkligen varit en klippa under hela semestern. Han har fixat o grejat o jag har kunnat träna och göra sånt som jag klarar av. Det har ju resulterat i att vi har fått massor med mertid tillsammans. Vi kanske båda har landat i det här att jag inte är frisk, att jag inte kan göra allt. Men jag kan göra jättemycket saker och då är det bättre att jag gör det jag kan :)

På måndagen kom vi iaf fram till syrran och hennes familj i deras stuga på Koster. Så himla härligt och fint där. Västkusten är västkusten.
Syrran och jag jämförde vad 'friska' vi blivit sedan vi var där förra året. Vilka framsteg!!! KUL!
En dag tog vi promis till linfärjan och åkte över till Nordkoster. Mysig dag med god mat på Strandkanten. Fanns verkligen mycket att titta på där på Strandkanten. Det jag fastnade mest för var toalettaket som var gjort av musslor.

En kväll ville hela gänget titta på tv. Vilket jag ytterst sällan gör. Så jag sa att jag går ut till klipporna och tittar på solnedgången istället.

Underbar solnedgång. Livskvalité för mig. Jag var borta så länge så ungarna och de andra blev oroliga ;) Men Hannu sa att det var inte ovanligt ;)

En annan dag ville Hannu och jag gå till badstranden vid Kilenäs. Jag ville speciellt gå den leden över klipporna.

Det blev en utmanande promis på klipporna, som jag inte kommer göra om! Har fått lida nu efteråt för det. Men jag lär mig mer och mer vad jag ska undvika. Sakta men säkert. Tråkigt, men har inget val. Bättre att må så bra som möjligt och orka vara aktiv. Lärdom, lärdom, lärdom!

En riktigt härlig vecka med nära och kära :)
Vi är allt lite sugna på att skaffa en sån där stuga vi med, fast mindre. Vi får se :)
Man vill bara ha mer av 'flakmoppelandet' Koster =)

Är redan sämre sen jag kom hem från semestern. Nervsmärtan i ansikte, vänster arm och hand är ganska hög. Känns som jag har knivar i nacken både på höger och vänster sida. Bakhuvudet stramar och stränar. Detta är ju ingenting mot hur illa jag varit. Men nu vet jag hur bra jag faktiskt kan må.

Har försökt rannsaka vad jag gör för fel eller annorlunda senaste dagarna.

Ätit massor med godis... Ajabaja! Socker ökar inflammationerna i kroppen.
Slarvat med magnesium... Ökar kramper och nervryckningar.
Sitter mycket mer :( Måste försöka stå och röra mig mer.
Spänner mig. Ett närstående hjärta mår inte bra. Jag blir OROLIG och spänner mig. Magnetkamera kanske kan visa vad som är fel... Vi väntar...!!
Jag hjälpte en stackars karl igår som har fruktansvärda smärtor. Han hängde med nästan hela sin tyngd på mig + att jag bar hans jättetunga väska.
Jag kanske blir kall om bakhuvudet när jag är på promis... Det är sommar jag vill inte ha mössa eller luva på mig... Men jag har iaf en stor halsduk på mig.
Jag har börjat jobba. Men har inte gjort några tunga lyft än...

Ja... det blev en hel lista som jag kan försöka skärpa mig med. Allt kan jag inte påverka, men det jag kan påverka är jag värd att försöka! Skärpning!!!

Snart jobbdags =) Extra kul att jobba midsommarveckan. Är sånt högtryck på jobbet! I like!

Har nu haft semester, varit ledig i 16 härliga dagar. Vi hade otrolig tur med vädret. Varmt och soligt och då mår jag så himla bra.

Kände ju ett riktigt uppsving av Gurkmejan redan i slutet på maj och det har hållit i sig. Visst har jag haft lite nervsmärta men inte alls som förut. Kroppen är inte alls lika ond som tidigare i vår. Känner av nacken ibland, men inte alls som förut. Men som sagt då har jag varit ledig och inte lyft tungt på hela tiden. Jag har nästan inte suttit någonting förutom när jag ätit.

Ska bli så intressant att se hur det kommer bli att jobba 3 intensiva midsommarvecks dagar på jobbet. Det är alltid galet mycket folk den veckan och skitkul =))))

Ikväll hade vi arbetsmöte... Jag satt på stolen i 3,5 timmar! Wow! Visst försökte jag småröra på mig, hade även med en handträningsboll som jag använde. Men det känns nu efteråt... Men jag klarade att sitta "still" :)

Jag märker att ju smärtfriare jag blir desto mer försiktig blir jag. Jag vill inte ha så där ont igen :S
Allt hänger ihop, har ett samband. Det ena leder till det andra. Gäller bara att klura ut vad som passar just "mig". Men jag har kommit långt på vägen. Famlar inte i ständigt mörker hela tiden. Jag har fått mitt liv "tillbaka", fast jag måste undvika vissa saker. Jag hoppas att det håller i sig!
Spännande vecka framför mig =)

Dagens tänkvärda:

"Var inte rädd för att vara annorlunda,

var rädd för att vara som alla andra"

Ingvar Nilsson

En 'sketen' tisdagskväll, 11juni som skulle visa sig komma med mycket, mycket, mycket bra besked.

Sonen hemma mms:ade bästa MR, magnetkamera svaret till mig... FORTFARANDE HELT OFÖRÄNDRAD BILD!!

 
Lycklig är bara förnamnet! Absolut bästa svaret jag kunde få! TACK till alla som hejat på mig   
Det här har jag kämpat för! Jag tror att all träning och blodcirkulation håller förträngningen i schack. Att vitaminer och mineraler gör att man blir vad man äter. Jag tror att det är viktigt att lära sig vad man behöver undvika. Att det är viktigt att leva.

Det är inte progressiv! Det blir inte trängre vad det ser ut iaf. Nu har det stått still i 2år efter vad magnetröntgen visar. Nu vet jag ju att Magnetkamera bilderna visar inte alltid allt och det man ser behöver inte alltid heller stämma! Man måste plussa ihop bilderna med hur man mår. Mycket viktigt!

Iaf så fick vi bråttom iväg till Hotell Tylösand för att fira med extra god mat och dryck.
Vi kollade även in Per & Maries utställning.

 
På onsdagen började jag dagen med en härlig morgonpromis längs Tylösandstranden m mina starka ben =))) och träningsbollarna i händerna förståss'.
Såå fint där <3
 
Känns härligt att va' på topp!
Woohoou! ;D
  
Min "seger"bild

att jag är en värdig, tuff utmanare/motståndare mot grymma "Mr Cervikal Spinal Stenosis"  
Here I am!   
Mycket lycklig! Mycket framtidstro nu! "Bara" att fortsätta kämpa på!
Nu i juni har jag haft mina absolut bästa dagar på 3år =))))
Woohoou! ;D

Dagens tänkvärda:

"Ge aldrig upp! Lita på din magkänsla!"