Brukar mäta min kropp med måttband för att upptäcka muskler som minskar eller förtvinar. Mäter speciellt armarna och händerna regelbundet, minst en gång/vecka. Måtten på armar och händer har iaf stått still i över ett år :)
Vet inte riktigt när jag upphörde med mätandet... Kanske i våras när jag klarat min 2års gräns eller var det när jag fick svar på senaste MR under semestern i juni? Jag minns inte.
I lördags natt när jag satt och pratade med min vän Annika i Sthlm märkte jag att klockan satt mycket löst! Jag har klockan på min friskaste arm, höger. Blev lite orolig.
Så igår letade jag reda på min "arm och hand mall" med mått.

Mätte, mätte och mätte...
Måttbandet ljuger inte 10 ggr... Tårarna börja trilla. Vad är det som händer!? Mätte övriga kroppen, allt hade samma mått som tidigare. Det var bara måtten på underarmar och händer som minskat, 0,1-1,5 cm skiljde det. Största skillnaden var det på min friskaste arm. Jag blev såå ledsen. Jag blev så överrumplad av måtten eftersom min kropp i det stora hela har gjort så många framsteg i sommar.

Torkade tårarna. Ja vad säger man... Bryt ihop och gå vidare!

Tänkte att mina ben är iaf starka :) Packade ryggsäcken för en lång promis med träningsbollarna i händerna, musik i öronen och solen sken.
Jag skrev ett inlägg på fb att jag behövde lite "heja-på-mig" från mina vänner <3
TACK det fick jag =) Fb när det är som bäst =)

Gick en mil och klämde på träningsbollarna i ren förtvivlan. Lyssnade på "spinning"-musik, inga känslor i musiken bara tempo, tempo. Hem och cyklade. Gick igenom varendaste övning för armar och händer med lera, boll, hantlar, gummiband och gummisnoddar. Alla nervbanor verkade finnas kvar men jag har inte samma styrka kvar... Det är svagheten som gör muskler förlamade...
Ska köra igenom alla övningarna för armar och händer idag, imorgon, nästa dag och nästa dag...
Jag är tacksam för autopiloten inom mig! Jag är tacksam för träningsvärken jag vaknade med :)
Jag tänker kämpa för att få behålla mina nervbanor och funktioner. Jag ska visa den där grymma Mr #Cervikal #Spinal #Stenos att jag är starkare och envisare!!!

Dagens tänkvärda:
Fokus, fokus, fokus!

En vän är sjuk, allvarligt sjuk. Hon har de senaste dagarna blivit mycket, mycket sämre. Hon skulle ev. inte klara sommaren. Men i början på sommaren fick hon en ny bromsmedicin som hon svarade bra på. Hon har fått upplevt den finaste, vackraste sommaren i sitt liv. Fått flera fina stunder. Det såg ganska ljust ut...

Igår em tänkte jag handla något nytt åt mig. Det var längesen. Bestämde mig för en ny scarf. Såg en scarf i ett skyltfönster på Jon & Jonna som tilltalade mig. Gick in, men såg då två som tilltalade mig. Försökte välja... Det var svårt... Jag bad personalen hjälpa mig att välja.

När jag nöjd gick ut ur butiken började tårarna forsa. Vilket patetiskt val.

Där och då hade jag svårt att välja scarf. Medans min vän får välja mellan att dö på sjukhus eller hemma...

Livet är så fruktansvärt j-a orättvist!
Jävla, jävla cancer!!

Dagens 2 tänkvärda:
"Här & Nu"

"Lev idag, morgondagen vet vi inget om."

Ja jämfört med sista campingen på Öland 310kr/dygn inkl KALLdisk! Så uppgraderade vi oss igår till Västervik och för 390kr/dygn fick vi all tänkbar campinglyx. Varmvattendisk, spis, diskmaskin, tvätt & tork. Pool mm mm. Himla SYND att vi missade Noice kvällen innan.
Heja Lysingsbadets camping Västervik 5-stjärnigt.

Dubbel regnbåge fascinerade igår kväll i Västervik =)
Den ena väldigt svag... men den är där. Kan inte minnas att jag sett dubbel förut... :)

Vykort ;) från Västervik =)
Hade turen att få se en svanfamilj, fyra små söta svanungar med deras vackra föräldrar.

Vi vill inte att semestern ska ta slut!!! Vi vill vara kvar här :) :)
Ni som inte varit hit... Åk hit!
Vi kommer garanterat åka hit igen! Såå himla mysigt med alla småöar som man kunde promenera till :)

Nu är det 'bara' en 26mils jobbig hemresa kvar... Jag har grundat med morgonpromis och såklart träningsbollarna i händerna! Vi kommer stanna ofta så att jag kan röra på mig, jag har med mig #minicykeln som jag cyklar på i husbilen under tiden vi åker, lera, bollar mm.

Allt för att hålla igång #blodcirkulation och #nervbanor. "Inte vara still"

[Bild]

Dagens tänkvärda:
"Ibland är det resan som är målet, idag är målet att klara av resan"

Igår checkade vi in på campingen precis vid Ölandsbron.
I kvällningen tog vi och cyklade in till Färjestaden för att handla lite på Ica. Vi passade på att ta ett glas vin och vilade lite på en uteservering.
Tänk vad smidigt allt blir med cykel =D

Vi cyklade till Ica för att handla lite. Sen när vi klev ut från Ica Maxi så lyckades vi tappa bort varann...

Jag såg solnedgången =) tittade mig omkring men såg inte finska cowboyen... Tänkte att självklart står han o fotograferar nånstans, självklart.
Jag skyndade mig över vägen och fotograferade... Klick, klick, klick!

En sån underbar solnedgång =))))) Jag var helt lyrisk men tillslut märkte jag att min telefon vibrerade, jag hade på ljudlöst. Det var finska cowboyen som ringde o undrade vart tusan jag hade tagit vägen?! Han trodde jag hade cyklat 'hem' före honom. Och jag trodde självklart han såg vad jag såg ;D Men han misstänkte att jag inte var långt borta, för han hade mina 2kg bananer :)
Haha vi fick oss ett gott skratt ;D ;D
Lyrisk var bara förnamnet =))) Jag var helt exalterad, totalt upprymd och just då helt smärtfri!!!
Såå otroligt vackert!

Det var en mycket vacker kväll igår vid Ölandsbron.

Dagens tänkvärda:
"Fina små ögonblick, blir stora fina minnen"

Torsdagen var minst sagt lite kämpig.
Den långa cykelturen och efterföljande natt satt sina spår. Men lycklig att få vakna upp och kunna röra på mig =)))
Det var hemskt under natten när hela underkroppen domnade bort!
På torsdagen tog jag en liten morgonpromis, kroppsligt så hade jag kastats tillbaka två år. Får lite panik när det blir så här. Jag klarar inte av att vara still. Måste röra mig och det är många ggr min räddning tror jag. Till ett så normalt liv som möjligt.
Kändes som asfalten försvann under fötterna, kändes som jag gick på moln. Höll på att trilla flera ggr. Fick påminna mig själv att det jag känner är INTE SANT, om och om igen... Det är det jag ser som är sant! Koncentrerade mig på att titta på när fötterna mötte asfalten... nu, nu, nu.... Dumma #ryggmärg! Dumma #Cervikal #Spinal #Stenos! =(((

Verkligen härligt att kunna cykla ute igen, men vilket pris fick det ta... Lovade mig själv att inte ta såå långa cykelturer hädanefter. Att vila oftare och längre.

Härliga Böda Sand Beach.
Gick ner till stranden och njöt av solen :) Försökte röra mycket på mig, tyckte det blev lite bättre och bättre.
Försökte flera ggr att bada... Maneter överallt!!! Har aldrig sett såå många, så tätt!! Försökte zickzacka ner flera ggr. Men lyckades inte. Det var tråkigt!

På torsdag eftermiddag kände jag nånting hände i kroppen =) Jag kände mig mycket bättre!!! Snacka om korta bakslag =))) En sak är säker, jag kommer fortsätta med höga doser Gurkmeja!

Den dagen cyklade jag bara 4km. Den natten sov jag gott som jag brukar göra i husbilen.

Igår förflyttade vi oss till Borgholm. Cyklade väl ungefär 8km, men med vila för lunch på en uteservering.

Vilade även vid Borgholms slott och senare tog vi en kopp kaffe på en uteservering nere vid hamnen.

Härligt med sommar, semester och att cykla lagomt =)

Idag blir det mer träning och nya äventyr =)
Livet är härligt! =)

Dagens tänkvärda:
"Lagomt är bäst"

Ja att få vakna upp till en ny dag och att man kan röra på sig är en fantastisk känsla!
Cyklade ute igår =) över 2mil... Kändes fantastiskt bra, eller mer än fantastiskt bra =)))

Det var mindre bra när jag skulle somna igår kväll. Hela underkroppen domnade bort... Jag kan bara ligga på rygg, men jag försökte röra på mig och variera sovställning. Försökte att hitta en position med nacken som skulle lätta på bortdomningarna. Millimeter för millimeter... Jag ångrade den långa cykelfärden och förbannade min envishet! Skulle jag inte kunna ta mig ur sängen nästa morgon?!? Jag blev mer än rädd... VAD hade jag gjort?

Startade om talboken flera ggr. Tryckte upprepade ggr på zonterapi-punkterna för nacken. Det skulle bli en lång natt... Intalade mig själv att jag inte skulle oroa mig x 200ggr.
Tillslut somnade jag iaf. Och idag känns det underbart att få vakna upp och kunna röra sig! Det enda som är kvar av nattens besvär är lite pirr i benen, höger framsida lår är alltid bortdomnat så det är jag van vid. Ansiktet är lite bortdomnat. Nacken och kroppen är ansträngda.

Livet är fantastiskt och vackert. Solen skiner över Böda Sand. Jag kommer att cykla ute idag igen, MEN inte så långt! =)

Dagens tänkvärda:
"Varje dag är en gåva"

För två år sedan cyklade jag ute... Jag visste inte då att jag inte fick cykla ute. Jag hade avbrutit kontakten med sjukvården under ett år... Jag var minst sagt förtvivlad och jättearg att jag var sjuk. Jag ville inte lyssna på sjukvården när de "dömde" ut mig totalt...
Så jag fick bittert erfara att smärtorna som redan var fruktansvärda blev ännu värre efter cykelturer. Jag kunde inte hålla balansen och armarna och händerna var för svaga för att klara av att styra... Många fall blev det... Tillslut fick jag ställa undan cykeln.

MEN nu är jag mycket starkare :) Smärtorna är inte av samma kaliber längre. Jag har tränat jättemycket på min stationära cykel hemma. Jag har numera en mycket liten damcykel "Gun" (döpt efter sin första ägare).

Visst är hon vacker min "Gun" :)
Igår satt jag på mig handledsskydden och provcyklade. Eftersom cykeln är så liten kan jag sitta rak i rygg och nacke. Vad gör det att benen är dubbelvikta ;)) Jag trampade på runt hela campingområdet tårögd av lycka! Vilken känsla!!!

Idag var det dags för att prova på en längre sträcka :) På med handledsskydden och de dubbelvikta benen trampade på som trumpinnar på den lilla cykeln ;)) Öland är flackt.
Jag cyklade på med största leendet =D
Finska cowboyen cyklade efter och fotograferade och sjöng: "Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle bicycle bicycle". Hihi han var nog nästan lika lycklig som jag ;)

Vi cyklade på. Underbar känsla att känna vinden i håret och tårögd av lycka!
Provade även att cykla ett par km på grusväg, det gick inte lika bra... Så vi försökte välja asfaltsvägar. Småvilade lite ibland.

Här vilade vi lite vid Fagerör.
Första reggade UTE cykelturen på "Runkeeper" blev väl kanske lite väl lång, över 2mil :)

Ont? Ja, men ont skulle jag haft iaf! Ännu en seger! Tjoho!
Nu ska här cyklas ute men bara på asfalt och plant underlag =)
Lyckan är total!!!
Vad gör det att det regnar just nu i Böda Sand? Ingenting!!! Jag har nu mössan på och livet är vackert och helt underbart!

Lycka är att kunna cykla ute igen :) Hihi! Woop, woop!

Dagens tänkvärda:
"Yes I can! Watch me! ;D "

Igår måndag hade vi tankat och packat "Fia" ;) Vi åkte ungefär kl 12 från Degerfors.
Vi längtade till havet! Och försökte via väderapparna hitta störst solchanser.
Solen verkade inte vilja vara i Österlen (vårt 1:a hands önskemål) så vi chansade på att åka till Öland, iaf till att börja med.
Jag hade grundat med blodcirkulation på cykeln hemma... Cyklade på min minicykel under tiden vi åkte, tränade med lera och bollar. Vi stannade ofta så att jag kunde röra lite på mig... Ändå blev resan oerhört tuff för mig :(
Och ändå körde jag inte... behövde bara sitta bredvid... Att sitta still är det allra svåraste för mig :( Fick så j-a ont så jag svettades och mådde ILLA =O Jobbig resa!
När vi närmade oss Kalmar uppenbarade sig en av de vackraste regnbågar jag sett =D
Fram med kameran!!! Klick, klick, klick! Inte lätt att ta kort under tiden vi åkte, men här är iaf den bästa bilden.

Så vacker... Så fascinerande!!
Ännu en gång, AVLEDNING, att ha fullt fokus, att gå upp i nånting 200% är smärtlindring. De sista 10 milen gick lättare =)

Efter 50 mil var vi framme vid vårt mål Raukerna i Byerum, nordvästra Öland.
Lagomt till solnedgången. Resan blev värd mödan =)

Såå oerhört vackert! Bilderna gör det inte rättvist! Har ni inte varit här... ÅK HIT!

Vi stannade över natten på parkeringen. Smidigt med husbil :)

Morgonkaffet smakade extra gott tidigt på tisdagsmorgon. Underbart!
Ser ni "Hitchcock" ;)

Sol och härlig vit sandstrand vid Byerum. Folk badade tidigt på morgonen... Jag "fryskött" var välklädd :)

Jag tycker de är så häftiga o snygga raukerna.

Nästa mål blev Böda Sand, Ölands nordöstra sida. Här var vi mycket när barnen var små :) Känns lite konstigt att vara här utan dem. Fina minnen <3

Solen värmde, vi packade picknick lunch och bytte om till badkläder :)

Böda Sand Beach sååå härlig! Blev mysig picknicklunch och gott rött till =)
OCH "fryskötten" badade i havet =))) såå härligt, trots alla maneter... Har aldrig sett så många :O
Solen var varm och UNDERBAR.
Gårdagen är glömd! Jag njuter av alla underbara stunder idag =)

Dagens tänkvärda:
"Sommaren är inte slut än! Tjoho!"