Ni vet hur det är att vara ute o cykla. Man ser den där stora uppförsbacken där framme. Vad gör man? Innan backen börjar så började iaf jag att cykla på som tusan med min singelväxlade cykel "Dagny" för att få så mycket gratis fart som möjligt uppför backen. 
Ungefär så börjar också mina oftast tidiga morgnar. Jag måste få fatt i den där farten redan från start, för att hålla både tempo och smärtmässigt ge kroppen en såbra start på dagen som möjligt. 
Jag rullar ur sängen, drar på mig cykelbyxorna, placerar vatten, honung, banan och kaffe strategiskt och sätter mig på min älskade motionscykel. I med hörlurarna och lyssna på musik   Musik är jätteviktigt för mig. Jag mår riktigt dåligt utan musik. Musik är ett måste. Och sen börjar jag sakta trampa. Inte tänka, inte känna efter, bara vara rak i rygg och nacke och trampa på. Bara svepas med av musiken och trampa på så gott det går. Fokus, inte tänka, inte känna efter, bara cykla. Cykeln har jag för tillfället placerat i köket och är jag uppe riktigt tidigt då har jag tur. Då får jag se soluppgången. Lika fantastiskt varje gång.

 
Imorse hade jag tur =) Efter en mer eller mindre svettig förhoppningsvis mil är kroppen varm och mer behaglig av endorfiner, kroppens naturliga smärtstillare. Stapplar sen av cykeln. Ingen vacker syn ;) Dagens första träningsdel avklarat. Och har jag klarat av den här biten så har jag större chans att klara av resten av dagens träning och jobb mm. Många undrar hur jag orkar, men det handlar varken om ork eller lust. Det handlar om hur jag ska klara mig uppför den där backen för att sen fortsätta resten av dagen. Det handlar om att hålla fart på cykeln, för slutar man trampa "ramlar" cykeln. Det handlar om livskvalité. Det gäller att komma på vad kroppen mår bra av. För 2 år sedan kunde jag hänga över en kopp kaffe i 3 timmar och  vänta på att kroppen skulle vakna... Dagarna var bara en enda lång transportsträcka i hopp om att nästa dag skulle bli bättre. Dit vill jag inte igen! Vem vill leva livet i ett mörkt, svart hål? Inte jag! Livet har så mycket att ge.

I love My bike   

Dagens tänkvärda: Är livet en transportsträcka? Vad kan jag själv göra åt det?