Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne Nietula Edenvik - 17 augusti 2013 09:57

Torsdagen var minst sagt lite kämpig.
Den långa cykelturen och efterföljande natt satt sina spår. Men lycklig att få vakna upp och kunna röra på mig =)))
Det var hemskt under natten när hela underkroppen domnade bort!
På torsdagen tog jag en liten morgonpromis, kroppsligt så hade jag kastats tillbaka två år. Får lite panik när det blir så här. Jag klarar inte av att vara still. Måste röra mig och det är många ggr min räddning tror jag. Till ett så normalt liv som möjligt.
Kändes som asfalten försvann under fötterna, kändes som jag gick på moln. Höll på att trilla flera ggr. Fick påminna mig själv att det jag känner är INTE SANT, om och om igen... Det är det jag ser som är sant! Koncentrerade mig på att titta på när fötterna mötte asfalten... nu, nu, nu.... Dumma #ryggmärg! Dumma #Cervikal #Spinal #Stenos! =(((

Verkligen härligt att kunna cykla ute igen, men vilket pris fick det ta... Lovade mig själv att inte ta såå långa cykelturer hädanefter. Att vila oftare och längre.

Härliga Böda Sand Beach.
Gick ner till stranden och njöt av solen :) Försökte röra mycket på mig, tyckte det blev lite bättre och bättre.
Försökte flera ggr att bada... Maneter överallt!!! Har aldrig sett såå många, så tätt!! Försökte zickzacka ner flera ggr. Men lyckades inte. Det var tråkigt!

På torsdag eftermiddag kände jag nånting hände i kroppen =) Jag kände mig mycket bättre!!! Snacka om korta bakslag =))) En sak är säker, jag kommer fortsätta med höga doser Gurkmeja!

Den dagen cyklade jag bara 4km. Den natten sov jag gott som jag brukar göra i husbilen.

Igår förflyttade vi oss till Borgholm. Cyklade väl ungefär 8km, men med vila för lunch på en uteservering.

Vilade även vid Borgholms slott och senare tog vi en kopp kaffe på en uteservering nere vid hamnen.

Härligt med sommar, semester och att cykla lagomt =)

Idag blir det mer träning och nya äventyr =)
Livet är härligt! =)

Dagens tänkvärda:
"Lagomt är bäst"

Av Susanne Nietula Edenvik - 15 augusti 2013 08:09

Ja att få vakna upp till en ny dag och att man kan röra på sig är en fantastisk känsla!
Cyklade ute igår =) över 2mil... Kändes fantastiskt bra, eller mer än fantastiskt bra =)))

Det var mindre bra när jag skulle somna igår kväll. Hela underkroppen domnade bort... Jag kan bara ligga på rygg, men jag försökte röra på mig och variera sovställning. Försökte att hitta en position med nacken som skulle lätta på bortdomningarna. Millimeter för millimeter... Jag ångrade den långa cykelfärden och förbannade min envishet! Skulle jag inte kunna ta mig ur sängen nästa morgon?!? Jag blev mer än rädd... VAD hade jag gjort?

Startade om talboken flera ggr. Tryckte upprepade ggr på zonterapi-punkterna för nacken. Det skulle bli en lång natt... Intalade mig själv att jag inte skulle oroa mig x 200ggr.
Tillslut somnade jag iaf. Och idag känns det underbart att få vakna upp och kunna röra sig! Det enda som är kvar av nattens besvär är lite pirr i benen, höger framsida lår är alltid bortdomnat så det är jag van vid. Ansiktet är lite bortdomnat. Nacken och kroppen är ansträngda.

Livet är fantastiskt och vackert. Solen skiner över Böda Sand. Jag kommer att cykla ute idag igen, MEN inte så långt! =)

Dagens tänkvärda:
"Varje dag är en gåva"

Av Susanne Nietula Edenvik - 14 augusti 2013 16:29

För två år sedan cyklade jag ute... Jag visste inte då att jag inte fick cykla ute. Jag hade avbrutit kontakten med sjukvården under ett år... Jag var minst sagt förtvivlad och jättearg att jag var sjuk. Jag ville inte lyssna på sjukvården när de "dömde" ut mig totalt...
Så jag fick bittert erfara att smärtorna som redan var fruktansvärda blev ännu värre efter cykelturer. Jag kunde inte hålla balansen och armarna och händerna var för svaga för att klara av att styra... Många fall blev det... Tillslut fick jag ställa undan cykeln.

MEN nu är jag mycket starkare :) Smärtorna är inte av samma kaliber längre. Jag har tränat jättemycket på min stationära cykel hemma. Jag har numera en mycket liten damcykel "Gun" (döpt efter sin första ägare).

Visst är hon vacker min "Gun" :)
Igår satt jag på mig handledsskydden och provcyklade. Eftersom cykeln är så liten kan jag sitta rak i rygg och nacke. Vad gör det att benen är dubbelvikta ;)) Jag trampade på runt hela campingområdet tårögd av lycka! Vilken känsla!!!

Idag var det dags för att prova på en längre sträcka :) På med handledsskydden och de dubbelvikta benen trampade på som trumpinnar på den lilla cykeln ;)) Öland är flackt.
Jag cyklade på med största leendet =D
Finska cowboyen cyklade efter och fotograferade och sjöng: "Bicycle bicycle bicycle
I want to ride my bicycle bicycle bicycle". Hihi han var nog nästan lika lycklig som jag ;)

Vi cyklade på. Underbar känsla att känna vinden i håret och tårögd av lycka!
Provade även att cykla ett par km på grusväg, det gick inte lika bra... Så vi försökte välja asfaltsvägar. Småvilade lite ibland.

Här vilade vi lite vid Fagerör.
Första reggade UTE cykelturen på "Runkeeper" blev väl kanske lite väl lång, över 2mil :)

Ont? Ja, men ont skulle jag haft iaf! Ännu en seger! Tjoho!
Nu ska här cyklas ute men bara på asfalt och plant underlag =)
Lyckan är total!!!
Vad gör det att det regnar just nu i Böda Sand? Ingenting!!! Jag har nu mössan på och livet är vackert och helt underbart!

Lycka är att kunna cykla ute igen :) Hihi! Woop, woop!

Dagens tänkvärda:
"Yes I can! Watch me! ;D "

Av Susanne Nietula Edenvik - 13 augusti 2013 19:36

Igår måndag hade vi tankat och packat "Fia" ;) Vi åkte ungefär kl 12 från Degerfors.
Vi längtade till havet! Och försökte via väderapparna hitta störst solchanser.
Solen verkade inte vilja vara i Österlen (vårt 1:a hands önskemål) så vi chansade på att åka till Öland, iaf till att börja med.
Jag hade grundat med blodcirkulation på cykeln hemma... Cyklade på min minicykel under tiden vi åkte, tränade med lera och bollar. Vi stannade ofta så att jag kunde röra lite på mig... Ändå blev resan oerhört tuff för mig :(
Och ändå körde jag inte... behövde bara sitta bredvid... Att sitta still är det allra svåraste för mig :( Fick så j-a ont så jag svettades och mådde ILLA =O Jobbig resa!
När vi närmade oss Kalmar uppenbarade sig en av de vackraste regnbågar jag sett =D
Fram med kameran!!! Klick, klick, klick! Inte lätt att ta kort under tiden vi åkte, men här är iaf den bästa bilden.

Så vacker... Så fascinerande!!
Ännu en gång, AVLEDNING, att ha fullt fokus, att gå upp i nånting 200% är smärtlindring. De sista 10 milen gick lättare =)

Efter 50 mil var vi framme vid vårt mål Raukerna i Byerum, nordvästra Öland.
Lagomt till solnedgången. Resan blev värd mödan =)

Såå oerhört vackert! Bilderna gör det inte rättvist! Har ni inte varit här... ÅK HIT!

Vi stannade över natten på parkeringen. Smidigt med husbil :)

Morgonkaffet smakade extra gott tidigt på tisdagsmorgon. Underbart!
Ser ni "Hitchcock" ;)

Sol och härlig vit sandstrand vid Byerum. Folk badade tidigt på morgonen... Jag "fryskött" var välklädd :)

Jag tycker de är så häftiga o snygga raukerna.

Nästa mål blev Böda Sand, Ölands nordöstra sida. Här var vi mycket när barnen var små :) Känns lite konstigt att vara här utan dem. Fina minnen <3

Solen värmde, vi packade picknick lunch och bytte om till badkläder :)

Böda Sand Beach sååå härlig! Blev mysig picknicklunch och gott rött till =)
OCH "fryskötten" badade i havet =))) såå härligt, trots alla maneter... Har aldrig sett så många :O
Solen var varm och UNDERBAR.
Gårdagen är glömd! Jag njuter av alla underbara stunder idag =)

Dagens tänkvärda:
"Sommaren är inte slut än! Tjoho!"

Av Susanne Nietula Edenvik - 8 augusti 2013 13:34

För mig handlar det inte om att sortera upp människor pga vilket land de kommer ifrån.
Jag sorterar folk efter uppförande, onda och goda.
Att det förekommer mer brottslighet av ett visst folkslag går inte att blunda för!
Sådana som sätter en ära i att luras, stjäla och slåss har jag inte mycket till övers för!
Däremot trevliga, ärliga och snälla människor, de tycker jag mycket om =)
Jag träffar dagligen många sjuka, ensamma, gamla, utstötta och utmärglade människor. Jag känner igen den förtvivlade blicken. Jag känner ofta även igen "teater, låtsas, tyck-synd-om-mig" blicken.

Det handlar inte om vilken hudfärg man har!! Jag vill ha ett Sverige där vi svenskar får vara stolta över vårt land, sång och flagga! Ett land där vi tar hand om våra gamla, sjuka och utstötta personer i samhället.
Exempel: Är det rätt att döende unga cancersjuka som anses vara färdigbehandlade i Sverige, får åka till andra länder och bekosta sin cancerbehandling själv?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17240036.ab
Sätt ner foten svenska folket oavsett hudfärg!
Jag är definitivt inte rädd för nytt och främmande, jag tycker nytt, udda och olika berikar.
Jag är rädd för vad vi inte prioriterar. Att inte välja är också ett val, kom ihåg det!

Jag vill fortsätta vara en stolt svensk. Får jag vara det? Eller är jag rasist då?
Jag tycker för övrigt att ordet rasist missbrukas.

Susanne Nietula Edenvik

Dagens 2 tänkvärda:
"Vart är Sverige påväg?
Törs jag stå för vad jag tycker?"

Av Susanne Nietula Edenvik - 6 augusti 2013 14:30

Har tänkt skriva om detta tidigare. Men det har varit för ångestfullt för mig att "ta i". Men nu har jag fått frågan och tiden är inne. Tack Magnus för att du vågade fråga :)


Ska försöka berätta det jag minns och så kortfattat som möjligt. Hur allt "började" med min medfödda #Cervikal #Spinal #Stenos, #diskbråck i nacken och #myelopati mm som jag alltihopa blev diagnostiserad med 2011.


Har hela mitt vuxna liv haft mer eller mindre problem med ryggen. Men de första symptomen som jag kände av pga min nacke som då i början av 2010 inte gjorde ont! Det var armbågarna som smärtade. Jag trodde jag hade råkat ut för "golfarmbågar". (Jag golfar inte.) Letade reda på övningar på nätet, tränade och blev något bättre. Nästa symptom som jag minns var energilösheten. Åt, åt och åt... för att försöka trycka upp energin. Hade då inte fast jobb, jobbade som vikarie på Systembolaget. Tog varendaste pass jag fick. Jobbade hårt, hårt och mer än heltid. Många, många tunga lyft... Vi får många, många pall med varor varje dag som ska av pallarna och upp i hyllorna ute i butiken.

 

 Att gå på glödande kol. Så kan det kännas med nervsmärta. Cervikal Spinal Stenos.
Under sommaren fick jag problem med fötterna, det brände, ömmade, smÄrta och kändes som jag gick på glödande kol... Det var Nervsmärta, men det visste jag inte då.

Mer förklaring på Nervsmärta, Neuropatisk smärta finns här:

http://edenvik.bloggplatsen.se/presentation/

http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Att-anvanda-lakemedel/Sjukdom-och-behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Nervsmarta/


I augusti hade jag en veckas semester. Då hade jag börjat fått rejält ont i nacken. Märkte även att jag inte kunde styra vänster lillfinger... Men jag tänkte att ett lillfinger har man inte så stor nytta av...!?!? Jag hade ju 9 fingrar till. (Här skulle jag väl ändå reagerat! Sååå urbota dum jag är!!!)
På hösten minns jag min kollega Håkan sa: Om Susanne hade varit en bil, hade hon varit trasig för länge sen!
Den kvällen kunde jag varken röra mig eller vara still. Fruktansvärda smärtor och kramp överallt i kroppen. Framförallt i vänster höft. Jag hade gått sönder!
Men hasade mig till jobbet iaf, jag ville så gärna få fast anställning. Gick iväg till en kiropraktor som hjälper många sportlag häromkring. Gick dit några gånger, blev lite bättre. Men jag råder INGEN med Cervikal Spinal Stenos att gå på liknande behandlingar. Jag visste inte ännu att jag hade det.
I november blev energilösheten ett ännu större problem! Jag misstänkte att jag hade fått diabetes. En del arbetskamrater trodde jag gått in i väggen. Åt, åt och åt MASSOR för att trycka upp energin. Varför var jag sååå extremt trött??

Jag jobbade hårt och mycket, så det var ju inte konstigt att kroppen krävde mycket energi. Men 2 frukostar, extra stor lunch ibland 2 luncher, 5 bananer, extra stor middag, mellanmål o kvällsmat varje dag... Jag kände att något var fel i kroppen. Drog inte paralleller med smärtorna i kroppen. Vet inte varför men det tar såå emot att ta kontakt med sjukvården. Men i november 2010 tog jag mig i kragen. Var då såå trött på att tugga... Läkare nr 1 avfärdade mig utan prover eller undersökning. Han bara konstaterade att en del människor är som ekorrar, springer runt o gör över m massa energi... Du ser jättepigg ut!
En månad senare sökte jag hjälp igen. Vad var det för fel? Hade jag diabetes? Utled på att tugga! Vart tog all mat vägen? Varför var jag så energilös? Läkare 2 tog massa prover och undersökte mig noga. Konstaterade att vissa människor är som illrar, springer runt och gör över med massa energi... Du ser fantastiskt pigg ut!
Ja jag är en aktiv person... Jag äter nyttigt. Men HUR mycket ska man orka tugga...?

Minns inte att jag ens nämnde smärtorna för läkarna. Det började bli så mycket problem och jag tänkte att bara jag får ordning på maten så får jag ta det andra senare... Såklart måste ju läkarna få höra helheten... Men det är oerhört sällan det finns tid för det på en stressad läkartid. (Kommer lägga en länk om tips på det här)


På en julfest ville jag bugga såklart. Klarade egentligen inte en hel låt, men kämpade på låten ut. I bugg har man ju armarna ganska mycket över nacknivå och fort går det. Efter den där dansen satte jag mig i ett hörn åt en banan och försökte fokusera mig. Muntorrheten var mer än torr! En vän gav mig Dextrosol och försökte prata med mig. Folk trodde nog att jag var för berusad. Vilket jag inte var! Jag var sjuk.

I slutet på december 2010 började jag äta ungefär ett paket Dextrosol/dag för att överhuvudtaget orka.


I efterhand mindes jag att jag hade problem med kisseriet, jag kissade oerhört sakta. Men tänkte inte så mycket på det. Jag var helt uppe i mitt roliga jobb och den roliga julruschen. Minns också att jag tyckte att skyffeln och skrapan (som vi använder på jobbet vid kross av flaskor) var oerhört dumt konstruerade!!? Jag klarade inte av att hantera det, glas-splitter och vätska for åt alla håll och kanter. Jag kunde inte styra mina muskler i armar och händer... Men jag fattade inte att det var mig som det var fel på!! Dumma idiotiska skrapa och skyffel :S


På nyårsafton var vi bjudna på fest. Jag bangar typ aldrig. Men nu var det skillnad... Men jag bestämde mig för att vi skulle gå.

Nästa dag vaknade jag upp i ett helvete år 2011.


Forsättning följer...


Dagens tänkvärda:

"Även om jag kunnat gjort annorlunda, ångrar jag absolut ingenting.

Min envishet är min stora styrka här i livet"

Av Susanne Nietula Edenvik - 4 augusti 2013 15:12

hade en lite motsträvig morgon...
Vaknade tidigt o tänkte: WTF! Söndag, ledig, jag ville sova liite längre! Ändrade mig ganska snabbt o tänkte: Jag vaknade :)
Tog en kopp kaffe o satt mig på verandan... Sniff, sniff :/ Bäckhammarlukt, blä :((( Ändrade mig snabbt o tänkte min näsa fungerar!
Sedan var det cykelns tur... Åh jobbigt!! Ändrade mig o tänkte jag har två ben o jag kan cykla!
Känns som att det kan bli en låång dag... Vad bra isf för då kommer jag ju hinna med massor idag ;D

Och efter första cykelturen fick jag otroligt mycket kraft för att vara mig :D
Jag har hunnit cykla flera turer på järnhästen som står just nu i vardagsrummet. Har haft kraft att plocka undan här hemma. På med handledsskydden och delade upp dammsugningen med flera vilopauser emellan. Dammsög övre plan 126kvm. Visst stånkades det en del... Men jag har läst nånstans nångång att det är nyttigt att pusta ;D
Så nu när det är klart känns det himla bra! Kan ju säga att städning kommer långt ner på min lista. Dels för att det är så bökigt och besvärligt. För det andra så står jobb och träning högst upp på min lista. Det är sånt som får mig att må så bra som möjligt.
Det gäller att välja rätt!

För övrigt känns smärtan i det stora hela helt klart på en låg nivå idag. Värst är väl nacken och fotsulorna. Stelheten är det värre med trots att jag har rört mycket på mig, värmen i huset ligger på 29grader... varmt, svettigt och alldeles allra bäst för min kropp.
Vad gör det om jag stapplar fram lite när jag mår så pass bra idag =)
Dammsugningen känns som en seger, varje gång jag klarar det hyfsat bra.
Efter den här cykelturen väntar armträning med gummiband. Slarvade jättemycket med armträningen i juli :/ Men nu är det ny månad = ny utmaning! Känner mig taggad! Känns bra med nya dagar, nya veckor, nya månader. Det ger mig hopp om nya chanser. Ser alltid fram emot nystarter. HOPP!

Har 3 sådana här gummiband gult, grönt och rött. Gult är lättast så det kör jag med nu eftersom jag slarvade så i juli så måste jag vara försiktig så att jag inte får bakslag pga träning! Så i augusti utmaningen har jag varannan dag gummiband, varannan dag hantlar.
10 promismil med träningsbollar i händerna.
31 cykelmil med delvis träning med lera för händerna samtidigt.
Övrig träning ser jag bara som plus! "Inte vara still". Sitta så lite som möjligt! Är båda viktiga nycklar!

Får se, får se vad sköna söndag har mer att erbjuda :)
Önskar er en skön söndag!

Dagens tänkvärda:
"Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete"

Av Susanne Nietula Edenvik - 31 juli 2013 07:49

Eftersom jag har svårt att hålla i en bok längre stunder, så brukar jag lyssna på talböcker.
Men nu fanns inte just den här boken "Flykten från läger 14" på talbok... inte heller som pocket... Så då fick det bli en inbunden bok.
Som vi klippte bort pärmen på och dessutom klippte vi boken i 2 delar...
Kändes nästan brottsligt ;) Men nöden har ingen lag! Är man med i en bokklubb så måste man ju läsa samma bok som de andra ;D
 
Satte mig tillrätta och började läsa... Gick inget vidare, nervsmärtan ökade på direkt! Främst i hela vänster sida. Försökte småröra på mig, men det hjälpte mig inte nämnvärt... plus att jag blev så distraherad av smärtan så att jag inte kunde koncentrera mig på boken =(
Vad göra?? Ska jag behöva stå och läsa?! Dumma #Cervikal #Spinal #Stenos =((((
Insåg att jag måste få upp boken i ögonhöjd för att slippa böja ner huvudet.
Sagt och gjort, började kolla runt här hemma. Provade mig fram med olika kuddar och kartonger. Tillslut hittade jag rätt =)
Så med kartonger i olika storlekar byggde jag ett "bokstöd i ögonhöjd". Satte även dit en klämma på boken så att den håller sig helt öppen.
 
Satte mig tillrätta i baden-baden, som jag klarar av att sitta längst i, med min sönderklippta bok i mitt "bokstöd i ögonhöjd" som jag hade i knät.

Taa-daa! Jag klarade att läsa flera, flera, flera sidor =)))))) LYCKA!
Att ha boken i ögonhöjd och att slippa hålla i boken är smärtlindring.


Ska när tillfälle ges köpa ett "bokstöd/brickbord" från Varsam i Örebro.
http://www.varsam.se/shop/?artnr=R9601

De hade tyvärr stängt i lördags när vi var där.
Brickan på ben kommer nog att bli perfekt både för bokläsning och som soffmatbord. Då kan även jag sitta med i tv-soffan och äta nångång iaf!


Så länge håller jag tillgodo med min sönderklippta bok och kartongbygge bokstöd =)
Finns lösningar på det mesta =)

Hur gör ni när ni ska läsa böcker?

Dagens tänkvärda:
"Att spränga begränsningar"

Language

Pinterest

Presentation


Hej där! Här är min blogg =)
Här kommer jag skriva om livet med Cervikal Spinal Stenosis. Jag gör allt som står i min makt för att läka naturligt. Är utmattad sen 2016, därför är min aktivitet ojämn i bloggen. Men ska blogga när jag får lite ork.

Viktigt att läsa!

Sök i bloggen

Fråga mig GÄRNA

57 besvarade frågor

Kategorier

REGISTER

Arkiv

Senaste inläggen

Hjälpmedel

Länkar

Sevärda Film-klipp

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Flagcounter

Flag Counter

RSS

Tidigare år


Ovido - Quiz & Flashcards